Frågor som "Vem kan jag lita på?", "Vad tycker dom egentligen om mig?", dök upp i mina tankar lite då och då under högstadiet. Jag menar absolut inte att jag inte trivdes eller kände mig utanför på något sätt. Tvärt om! Vad jag minns var jag nästan alltid glad, jag utstrålade ett välmående som kanske egenligen bara var ett tomt skal, vilket nog ingen (tror jag) riktigt har kunnat ana.
Jag vet egentligen inte varför jag plågar er med den här texten och den kanske egenligen är lite för personlig, men jag vill skriva. Jag vill att människor ska kunna förstå och känna igen sig, eller åtminstonde veta hur det kan vara.
Min kurator under min tid på högstadiet sa till mig "När du känner dig ensam och inte alls på topp, ställ dig själv frågan: Vad behöver jag för att må bra?"
Den frågan har jag haft med mig sen dess och den hjälper faktiskt. Det känns på något sätt som att jag tar mig själv i kjragen och håller huvudet lite högre.
Om jag ställer mig själv den frågan idag, är svaret: En otroligt fin vän, mycket skratt och bra musik. Just därför är det precis vad som kommer hända ikväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar