Att säga till min mamma att allt är så perfekt och bra, och sedan, fyra dagar senare göra slut? Falskt, skulle jag säga..
Det som käns värst är att jag inte hade en aning om nånting. Jag känner mig så blåst, så bedragen, så sårad! Inte en enda förvarning, ingen som helst chans att kunna förändra nånting, inget att säga till om.
"Du är min kärlek, jag älskar dig." Vilka tomma ord från en person man aldrig trodde skulle kunna säga någonting som han inte menade.
Jag bad honom överraska mig, men jag trodde inte det skulle vara med ett slag i magen..
Helt plötsligt tvivlar jag på allt han har sagt, allt han har gjort. Har det kommit från hjärtat? Har han menat det? Jag vet verkligen inte längre och det är skitsamma nu!
Jag är värd så mycket bättre, och jag vet det.. Jag ska gå vidare och leva mitt liv med mina vänner. Göra precis vad jag vill när jag vill. Jag gråter inte längre, för han är inte värd de, jag tänker på mascaran!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar