Jag saknar honom något enormt, kan verkligen inte beskriva hur ont det gör i mig. Det hade säkert inte vart samma sak om han hade vart hemma, men nu är han flera 100 mil ifrån mig och jag vet att jag inte kan få tag i honom när jag vill eller behöver. Jag har inte hört hans röst på 6 dagar, 6 otroligt långa dagar. Jag är inte van vid det här, och jag vill inte bli det heller.
Jag har min bästa vän Mikaela att tacka för att jag inte ligger och gråter nätterna igenom. Jag hade förmodligen gjort det om hon inte varit här och stöttat mig och fått mig på andra tankar ibland.
Jag har funderat på många gånger vad jag ska göra för honom när han kommer hem, men har släppt tanken lika fort igen då jag insett att jag förmodligen bara kommer stå och gråta av lycka i hans famn..
Han får mig att tro på gud ibland för en kort sekund. Jag måste ju ha någon att tacka för att han är just min underbara pojkvän.
Han är min Mr. Awesome, min älskling. Kom hem nu, snälla, min längtan är gigantisk, känns som att jag ska spricka när som helst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar