Nattligt besök!

Jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen, arg eller besviken.. På något konstigt sätt känner jag mig väldigt glad och lättad. Jag har gråtit och gråtit, men jag vet inte om de är för allt som hänt eller om de är av saknad. Kanske en blandning?

En person som stått mig väldigt nära ringde upp mig efter snart 2 månader och jag föll i tårar direkt. Alla minnen, alla saker vi skulle gjort, alla planer som vi hade. När han hörde att jag va ledsen sa han "Jag kommer till dig nu, jag är snart hos dig." Jag låg mot hans bröst och grät i säkert 3-4 timmar, men de kändes bara som en halvtimme. Jag ville inte att han skulle gå..

Vi berättade saker för varandra som vi inte vågat erkänna för någon annan eller ens haft en tanke på att erkänna för oss själva. Jag vet att jag inte bara talar för mig själv när jag säger att jag saknar dig, och de känns otroligt skönt..!