Jag vill tro att han inte menade vad han gjorde, att han inte visste vad han höll på att göra eller verkligen gjorde. Jag vill tro att de va en olyckshändelse. Men att inte veta alls vad som hände eller ens få en liten förklaring på varför, att känna ovishet.
Jag klandrar mig själv. Jag kunde gjort saker och ting annorlunda, jag kunde ha förändrat situationen. En liten del i allt de här känns som mitt fel.
Förlåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar