Mina ögon är rödsprängda och svullna, jag är öm i hela kroppen. Det känns att nånting är fel. Jag är rädd, rädd för vad som kommer härnäst, rädd för vad folk runtomkring kommer säga, rädd för vad jag verkligen vill.
Har ni någon gång känt att ni fått ett slag i bröstet så hårt att ni tappat andan?
Att känna sig sviken och bedragen är nog den värsta känslan som finns! Att inte kunna lita på någon, mer än sig själv.
Nu sitter jag och berättar hur dåligt jag mår, men de finns en sanning till - jag mår också ganska okej under allt de här. Jag har känslan av att inte behöva dölja nånting längre. Jag behöver inte längre ljuga. Nu kom sanningen fram och jag är otroligt lättad över de.
Nu har jag bara 2 sak till att säga:
Förlåt, de ska aldrig hända igen. Jag älskar dig!
>Sen avbröt du mig med ditt underbara leende<
//Ida Axelsdotter Jamalainen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar