Jag hade tänkt skriva ett inlägg tidigare idag om att mamma åkte med ner till Skåne nu i eftermiddags, och att jag hoppades på att pappa inte skulle ringa förrän mamma kommit hem igen, eftersom att jag förmodligen skulle krascha av de. Och utan mamma vet jag inte riktigt hur jag skulle klara av de. Men innan jag ens hann skriva nånting så ringde han. Som tur va så hörde jag inte de, och behövde inte vela mellan att svara och att lägga på.
En person som var ganska känd på min blogg förut hörde av sig till mig i helgen angående de som hänt. Han va helt förtvivlad och hade svårt att förstå varför jag aldrig skulle få må bra fullt ut någon gång. Och jag har inte insett förrän ha sa de att de faktiskt stämmer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar