Maktlös...

Jag vill bara skrika rakt ut. Skrika ut all sorg och ilska som finns bakom mitt leende. Och alla frågor, tusen frågetecken vimlar runt i mitt huvud i ett hav av dimma. Ångest, andas in, andas ut. Jag vill försvinna, långt bort, men jag har fortfarande förnuftet kvar som säger att de inte skulle hjälpa. Allt jag skulle försöka rymma från skulle fortfarande finnas med mig. Andas in, andas ut..

"Ingenting kommer förändras bara för att vi gifter oss, allt kommer vara som förut."

Du har ljugit för alla dina barn, dina barn som du borde låta komma först, som du borde hålla dina löften till. Dina ord ekar i mitt huvud. Ditt svek skär in i hela mig.

Jag vet inte vad jag ska skriva mer, så jag avslutar med att säga : jag har inte längre någon pappa.