För att fortsätta prata om min pappas perfekta timing så kom jag på för en liten stund sen att han gifte sig med sin nya fru på MIN dopdag, borde inte de få vara min dag? Nej, helt plötsligt blev de deras dag...
Jag tror verkligen ingen förstår hur sårad jag verkligen är. De enda jag koncentrerar mig riktigt mycket på är att inte försvinna in i mig själv. Hittills har de gått ganska bra, men de är inte över än.
Såhär känner jag mig - bränd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar