Jag vet inte längre hur jag mår, och jag tror inte jag vill känna efter heller. De va länge sen jag hade den här känslan av att vara halv och borttappad. Jag minns sist de va, för 8 år sen, när pappa ville skiljas från mamma. Då hade han också en otroligt bra timing - bara någon vecka innan jag fyllde 10 år, undra om timing är hans grej...
Jag kommer ihåg en dag så starkt för 8 år sen, mamma och pappa bråkade och jag stod bredvid mamma i hallen, viskade tyst så bara mamma hörde "Jag kommer inte få någon bra födelsedag..." Hon fick tårar i ögonen, tog mig hårt i handen och drog med mig ur genom dörren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar