De värsta är att jag inte kan säga nånting, jag får inte fram vad jag känner, vad jag tänker, eller vad jag vill. Jag kan inte prata med någon, de går inte. Jag har försökt...
Hur länge ska de här pågå? Jag vet inte hur länge jag vill och orkar. Kan någon bara ge mig kraft och energi till att ta tag i det här.
Det finns nog ingen i hela världen som förstår, jag tror verkligen inte de. Kanske låter negativt, eller kanske naivt.
Jag vet inte ens om jag vill prata, de kanske är de som är problemet. I så fall vore ju de ganska enkelt, för jag vet ju ändå inte vad jag ska säga.
Jag slår vad om att jag kommer drömma mardrömmar om hela den här situationen. Jag kommer ju gå ner i världens svacka om de här ska fortgå. Och jag vill inte. Jag vet vilket jäva helvete de är, been there, done that!
Om inte jag är nöjd, ska jag då behöva göra de här för att göra andra glada?
Åter igen! Älska mig för den jag är, inte för vad jag gör...
>Jag behöver hjälp<
//Ida Axelsdotter Jamalainen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar