09 september 2010

9/9-06 oförglömligt...

Det va nu 4 år sen du kysste mig första gången och jag minns det så väl. Hur nervös jag va och hur lycklig jag va när jag insåg att de va du och jag.
Vi hade underbara stunder och jag är så tacksam för att de va med just dig och ingen annan. Under mer än 3 år höll vi ihop och de har gett mig en erfarenhet som är guldvärd. Jag ångrar ingenting jag gjort med dig, de jag ångrar är vad jag gjort mot dig, men de är ingenting jag kan ta tillbaka, fast samtidigt tror jag att vi sårat varandra lika mycket.
Även om de sista året inte alls va den bästa tiden, så vill jag inte ändra på nånting.
De flesta säger att de kommer bli du och jag igen, inte nu och inte om ett år, men kanske om 5 år, eller mer. Och kanske har dom rätt, jag vet inte. Det får framtiden visa.

Idag har inte vart den bästa dagen, eftersom tankarna alltid på något sätt har fallit på dig och hur de skulle vart om vi verkligen skulle firat 4 år idag. Vad vi skulle gjort, om vi fortfarande skulle haft det så dåligt som de va för 11 månader sen. Om vi skulle vart lyckliga eller bara vart tillsammans för att vi vart rädda för att ta steget ut. Jag är glad över att jag inte såg dig i skolan en enda gång.
Jag ljuger om jag säger att jag inte saknar dig ibland, men jag är så lycklig över mitt liv som det är just nu och ångrar inte att de tog slut. Och jag vet att du saknar mig också, men jag antar att vi bara är människor. 3 år är rätt lång tid..
Ingen kan ta minnena och känslorna ifrån oss, kom ihåg de.

>Allt vi en gång älskat blir en del av oss<
//Ida Axelsdotter Jamalainen

Inga kommentarer: