De senaste 2 månaderna har jag vart en hemsk människa. Rakt igenom. Jag har sårat och svikit folk som stått mig nära. Förlorat några ganska viktiga personer i mitt liv. Och faktum är att jag känner mig väldigt trasig. Gång på gång har jag blivit sårad, så som försvar får jag väl säga att de är för att skydda mig själv som jag sårar andra. Men jag inser nu att jag la de på fel personer. Så nu känner jag mig bara ännu mer trasig..
Jag har försökt komma på vart min svacka började. Men så fort jag kommer fram till nånting, kommer jag på nånting som hände innan de.. Mina föräldrar skiljdes, mormors död, flytten, rättegången, Oliver, konflikten mellan mig och Arlene, mammas period då hon va deprimerad, Andreas och min separation fram och tillbaka, pappas bröllop, min sk. kompis blev tsm med Andreas, Jerry blev ledsen och deprimerad..
Jag vet inte vart jag ska börja, eller vart jag ska sluta. Det känns som de är så mycket som hänger kvar och aldrig försvinner. Saker som jag inte kan hantera alls, längre. Som bara finns där och aldrig förändras. Jag är så trött på de här. Trött på mina vänner, trött på mitt liv som jag lever, trött på hur folk beter sig överhuvudtaget. Trött på Nyköping och alla som bor här, är till och med trött på Vagnhärad. Och de som har vart min plats att ladda batterierna på.. Jag vet inte vart jag ska ta vägen längre. Har lust att lägga ner allt och ge upp.
Jag vet inte riktigt vart min plats i livet är. Jag känner mig vilsen och borttappad. Människor i den här världen har så mycket fördomar om alla. Man kan inte göra nånting utan att någon dömer en. Men de är väl så de är? Ingen ska kunna göra vad dom känner för, alla ska vara likadana och göra samma sak på samma villkor.. Helt sinnessjukt!
Det finns EN enda jävel i hela vida världen som jag litar på till 100%. En människa på hela jorden! Och jag är så fruktansvärt tacksam för att jag har honom. Han är de bästa som finns, och ingen kommer någonsin kunna ta honom ifrån mig. De kan jag lova.. Han läser mig på 2 sekunder och vet precis hur jag känner hela tiden. Han är de bästa och vackraste som finns. Han har alltid funnits för mig genom allt. Vi har ett band som aldrig kommer slitas ut.
Jag älskar min lillebror, Jerry<3
Jag vet inte vad jag ska skriva mer.. Jag har erkänt vilket hemsk människa jag har vart, jag har berättat lite om vad som gjort mig till den jag blivit, jag har klagat på samhället och människorna som en gång vart mina vänner, och jag har berättat vem som äger störst del av mitt hjärta.. Nu kan jag bara ge mitt ord på att jag ska försöka förändra mig själv. De som blir svårt är att släppa och gå vidare..
>Det svider så mycket<
//Ida Axelsdotter Jamalainen
1 kommentar:
you lost me
Skicka en kommentar