Ut-och-in, upp-och-ner...

De går allt för mycket snack fram och tillbaka nu för tiden. Allt jag sagt öppet i en grupp har jag sagt i förtroende till dom. Men trots de blev jag sviken.. Av den person jag litade mest på av dom... Och de jag sa va inte skitsnack. Jag berättade hela sanningen om vad som hänt och vad som sagts från början till slut, och hoppades på stöd och råd från mina vänner.. För jag förstår inte vad jag gjort som är så fel.

Och jag vet inte vad jag ska skriva, för även de här kommer väl tolkas som skitsnack.. Sen börjat snacket bakom min rygg igen "Vet du va Ida skrivit på sin blogg....bla bla.." Jag orkar inte med de mer..
Pontus är den person som kan få mig att tänka på annat och inte ta åt mig fullt ut, av all skit.. Han tar mig verkligen för den jag är, och kan få mig att le. Känner mig riktigt uppskattad av honom. Och de är sjukt hur han får mig att känna mig hos honom.

Gick hem tidigare idag. Kände inte att stämningen va positiv nånstans och fick absolut ingenting gjort heller. Berättade allt för min lärare, från början till slut vad de gäller Andreas. Angelica, Johanna och Pontus. Allt på samma gång. Han förstod och lät mig gå hem. Och när jag va på väg hem kom pricken över i't... Tandläkartiden imorgon har blivit flyttad till den 10 mars... Höll på att bryta ihop och gick till Ola på jobbet som bjöd på kaffe.. Behövde de.
Varför ska allt gå emot en när man väl kommit på fötterna igen..?

Andreas, jag vill inte ha med dig att göra. Vi behöver inte vara osams, men de va lättare att inte tänka på dig när jag visste att du inte va samma person längre. Nu när du kommit och sagt föråt, känns de så jobbigt, för jag vet att en liten del av dig som jag kände, finns kvar. Och de gör så ont av veta de. Du rev upp allt igen genom att säga förlåt. Jag hade begravt allt djupt under sprickorna i mitt hjärta, men du kom och rev upp ALLT igen. De gjorde så förbannat ont. Nu vet du. De är så bra de kan bli mellan oss.

>Huggen i ryggen riktigt hårt<

//Ida Axelsdotter