Jag har jätte svårt för att släppa in någon när de gäller kärlek.. Jag är inte redo för ett förhållande och jag vill inte ha något. Jag kanske hittar någon jag vill ha nånting seriöst med om en månad, eller om ett år. De vet jag inte. Men just nu är de för mycket.. Jag har nog med mig själv för tillfället. Jag har träffat hur många underbara och gulligt killar som helst, men jag kan inte låta någon av dom komma in i mitt hjärta mer än som vän. Jag vill inte bli sårad, för de är de jag är rädd för. Jag har blivit de förut, och jag vill inte blir de igen, inte nu. Jag är inte stark nog för de än. När jag träffar någon som är värd att offra allt för, så kommer jag göra de, men jag har inte hittat honom än. Och de måste alla respektera. Jag är inte mer än människa. Kalla mig heartbreaker, jag kan stå för de.. Jag har verkligen försökt ge allt för killen jag har träffat, men de tar stopp och jag kan inte göra nånting åt de. De kanske är fel på mig, eller kanske är jag mänsklig, jag vet inte. Jag vet bara att jag inte kan släppa in någon, och de får alla respektera.. Till och med kille som blir sårad.
De är inte min mening att såra någon. Jag vill bara bli lycklig. Hittar jag inte lyckan jag söker så är de klart jag backar. Right? Eller är jag helt sopslut i huvudet för att jag gör de? Aa, jag vet inte. Men en kommentar eller 2 skulle ju inte skada, så jag får veta vad ni tycker.
Jag ska försöka sova lite nu, och samla kraft till att försöka lösa saker och ting imorgon...
För övrigt är klockan 05.08 nu.. Godnatt...
>Jag är värd bättre<
//Ida Axelsdotter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar