Saknade efter kärleken och rädslan för att satsa allt. Och att ändå trivas så bra med att vara singel. Jag får inte riktigt ihop de... Men en sak vet jag - man ska inte leta efter kärleken!
Blir galen på mig själv. Kan jag aldrig fatta ett beslut? Driver bara omkring och hoppas på att någonting ska hända mig. Nånting som gör mig riktigt lycklig. Kan inte finna mig i ensamheten. Antalet nätter ökar, då jag inte kan sova. Ligger och stirrar rakt ut i mörkret och hör ensamheten skratta åt mig. Skrattet ekar i mitt huvud och jag vill bara bort. Bort till en famn som kan ta väck allt ont. All ensamhet...
Som lyckligast är jag med mina vänner. Angelica som dras med mig varje dag och som ändå står ut. Jag är så tacksam för de. Och Elin som jag alltid kan komma till, vad de än gäller. Har gråtit många gånger i hennes armar. Så har jag min käraste lillebror, Jerry, som jag vet skulle ställa upp vilken tid på dygnet som helst.
De finns så många fler... Jag lovar. Tro inte att jag glömt någon, ni finns i mitt hjärta.
Men vad fan gör man...? Vill bara bort! Göra nånting kul, slippa massa problem. Bara ha så förbannat jävla kul! Vart har man kul? Ge mig ett förslag...
De här suger verkligen! Blir så ledsen, arg och förbannad!!!
Röker som en skorsten gör jag också. Men vad är de jag brukar säga? Nånting måste man ju dö av..
Tack och adjö!
>Våga säga vad du vill<
//Ida Axelsdotter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar