Blä på mig!

Tycker en aning synd om mig själv, och de har jag full rätt till!

Sov till 4 idag. Runt 5 kom Angelica och Pillan. Drack lite kaffe och pratade. Mysigt.
Halv 7 kom Kim och hämtade mig, åkte till citt gross och handlade chips. Åkte hem till honom och käkade kyckling. Skulle kolla på film. Han blev asdryg... Jag vet verkligen inte varför. Och enda anledningen till att han frågade om jag ville vara med, är för att Johanna är här.. Varför ens fråga om han egentligen inte vill ha mig där? Blir så grymt jävla sårad av de, bara.

Saknar min bror som han va för... 3-4 år sen.. Han va min största förebild och jag ville verkligen bli som honom. Jag va hans lilla ögonsten som fick följa med på allting. Vi gjorde de mesta tillsammans. Och bara för ett år sen va familjen de viktigaste för honom. Alla söndagar skulle vi samlas och äta middag, vi skulle åka och simma 2 gånger i veckan, en fjällen resa per år va ett måste, nyårsafton skulle spenderas tillsammans under middagen, osv... Jag saknar verkligen de! Vad va de som hände..? De vill jag verkligen ha svar på.

Nu för tiden träffas vi nästan aldrig. Vi ringer knappt varandra längre. Söndagarna är på varsina håll, simningen har upphört, fjällen resorna är bortglömda, de senaste nyåret va ALLA på olika ställen. Jag vet inte vart alla gömmer sig... Och jag vet inte vad jag kan göra för att förändra nånting.
Jag vill verkligen vara hans lillasyster igen, som han brydde sig om. Som han alltid ställde upp för.. Vad har jag gjort för fel för att förtjäna de här?

Och pappa... Ja, han har ju bildad ny familj, men de orkar jag inte bry mig om..
Blä på mig som har förhoppningar om nånting som inte alls stämmer!!

Tårarna rinner så nu tackar jag för mig.

>Låt de bli som de va<

//Ida Axelsdotter