Mållös

Du säger saker som inte stämmer för att kunna bryta bandet lättare. Du TROR att de blir lättare, men du gör de bara svårare.. Antingen ljuger du för mig nu, eller så har du alltid gjort de. Vet för tillfället inte vad som gör ondast. Du försöker lägga all skuld på mig, säga att jag alltid har sårat dig. Om jag alltid har gjort de skulle du inte tackat mig så många gånger som du gjort, du skulle inte prata med mig så mycket som du gjort, du skulle inte be mig om råd, så mycket som du gjort, du skulle be min dra åt helvete för länge sen! Försök inte med ditt spel, jag går inte på de..
Jag har sårat dig EN gång, och då sa jag förlåt, innan du sa nånting. Jag trodde inte de va mer med de.. Eller okej.. 2 gånger, nu. De jag sa i fredags va inte snällt, jag vet.. Förlåt! Jag va sårad, ledsen, förbannad, frustrerad, och allt på samma gång... De kom bara ur mig, för de gjorde så fruktansvärt ont!
Jag vet inte vad jag ska säga mer.. Jag har försökt med allt för att få dig tillbaka som min vän. Men du vill inte lyssna, du vill inte ta åt dig...
Jag vet bara inte hur allt ska gå utan dig. Du känner mig rakt igenom, och jag trodde jag kände dg också, men nu vet jag bättre... Hade jag vetat att de skulle bli såhär, hade du aldrig fått veta så pass mycket om mig. Nu vet du i stort sätt ALLT om mig och mitt liv.
Gah! Jag har så mycket att säga dig, men ändå så lite... Allt ligger inom mig och kommer inte ut...

Jag mår extremt dåligt, ska du veta.. Hoppas du förstår de.

>Håll mig hårt, eller släpp mig helt<

//Ida Axelsdotter