Döda mig...

Jag klarar inte av tystnaden, jag klarar inte av ensamheten.. Jag vill inte de här! Finns de någon där ute som förstår mig?! Snälla, visa er... Jag skulle behöva någon som verkligen kunde läsa mig utan att jag behövde säga nånting... Eller bara någon som förstod.

Nätterna är min stora rädsla. Att bli omgiven av mörker och tankar. Gråta mig till söms och hoppas på att morgondagen blir bättre. Hittills har dom bara blivit sämre. Dagen, lördag, dagen, den närmar sig allt mer..

För att försöka se positiva saker har jag börjat kolla på vad jag ska ha på mig.. Men just ju har jag lust att komma i mjukisbyxor och skita i vad pappa säger, eller någon annan.. Men vi får se.. Tror jag skippar de för att slippa prata med honom...

>Jag ska fixa de här, jag är bättre än ni tror!<

/Ida Axelsdotter